I morse tog jag med mig alla hundarna ut på en långpromenad. 2 i koppel och 1 lös och så växlade jag mellan hundarna.

Den som fick vara lös mest var Doriz för henne går det att stoppa om man är uppmärksam när det börjar bära iväg.

Det är värre med de andra två för när man släpper dom lösa är det som att tända eld på en krutdurk.

Fast efter 30 minuters promenerande i koppel var även Duracellen Ellen uppmärksam. Hon fick lite träning av apportering och markeringsövningar och hölls sig riktigt nära. (För ovanlighetens skull).

Men en sak är säker att det är tröttande att gå i koppel i en timme samtidigt som det luktar av massor av spännande saker typ ÄLG. Vi såg stora färska spår av en älg och jag är glad att just då var alla 3 kopplade.

Vi kan väl berätta att i lördags gick det inte lika bra att stoppa Doriz vilket kanske berodde på att yngsta sonen och jag var upptagna med att plocka trattisar och äldsta sonen gick med barnbarnen och 2 hundar i koppel. Drevskallet ljöd vackert i skogen vill jag lova fast efter vad vet vi inte. Men fanns det någon jägare ute så kan vi väl hoppas att han eller hon såg den. Senare på kvällen fick vi rapport om att det skjutits 6 rådjur och 1 älgkalv för Figge. Han är duktig den killen.

I dag efter dagens arbete tog jag med mig hundarna ut till ett alldeles nytt ställe (för dom).

Meningen var att släppa en i taget och de övriga få gå kopplade. Men eftersom det är mycket spring i benen på en del så fick alla vara lösa först Detta för att få ut allt spring i benen, vilket det var gott om minsann.  

Precis när jag tänkte att jag nog borde koppla Duracellen Ellen alias Malin så fick hon upp ett spår efter troligtvis en hare. Och sen var det ju kört med att få in henne på en stund.   Matte är en idiot får jag väl erkänna.

Jag ser ju precis innan när det kommer att bära iväg och ändå gör jag inget åt det, är man dum eller är man.

Och till det allra dummaste är ju att jag faktiskt njuter av att se henne jaga som hon gör för denna gång hade jag synkontakt med henne hela tiden (nästan). Hon är så satans systematisk så det är en fröjd att se, vilket kanske är orsaken till att vi aldrig kommer att ha tid, energi och framför allt pengar till att träna henne för en eventuell start på jaktprov.

Att hon kan jaga är det ingen som helst tvekan om men om hon någonsin kan lära sig att läsa regelboken för spanielprov vete sjutton. När hon efter en kort stund kom tillbaka fick hon gå kopplad medans någon av de andra två fick springa sina lovar. Doriz är ju inte svår att ha lös för hon är ju riktigt lydig när matte ropar men den lilla Ruthan är lite yvigare och "skall bara". Fast jag måste säga att under den senaste månaden har hon växt enormt vad gäller uppmärksamhet och lydnad. Och att röja på hyggen i och under och över buskar och stenar har hon definitivt inget problem med.

Nu är hon ju tyvärr till salu p.g.a C höfter men detta är en hund som någon kunde få mycket roligt med. Får väl erkänna att det känns ganska sorgligt att sälja henne men hon får det säkert bättre hos någon annan som bara kan ägna sig åt henne eller eventuellt har en annan hund som inte kräver lika mycket som en viss Mallenutt kräver av sin förare. Fast jag gillar ju hundar med massor i så vi skall nog få ordning på henne också så småningom.

Den som lever får se.    

Om man läser denna blogg kan man ju tro att vi inte gör ngt men se det är inte fallet. Vi gör massor och då framförallt Doriz som har en egen alldeles privat träning med matten.

Dom är på klubben oftast 2 ggr i veckan och tränar lydnad vilket Doriz tycker är skitskojigt. Kan bero på alla korvslantar, plättbitar, levergodisbitar hon får. Ja inte vet jag men hon är i alla fall supertaggad.

Förra veckan var hon där både tisdag och torsdag och på torsdagen var mattes barnbarn Maja med och tränade Agility med Doriz. Vilket jag tror att både Doriz och Maja tyckte var riktigt skojigt.

Däremellan passade matte på att träna lydnad med Doriz vilket Maja tyckte såg kul ut så hon provade också att gå linförighet med Doriz och det gick väl så där.

Lite konstigt när Maja inte använder samma ord som matten gör.

För övrigt så har vi varit på koppelpromenader runt staden och det uppskattas, då speciellt när en i taget får vara lösa. Doriz kan man ju ha lös var som helst men det är värre med de andra 2. När Malin släpps lös är det som att tända eld på en krutdurk och matte får lite ont i magen, men det funkar oftast väldigt bra att få henne tillbaka inom rimlig tid. Ruth springer runt som en liten toka. Mern är rysligt lättstyrd så det är inga problem om det inte kommer en fågel förståss, för då vete sjutton om jag kan få stopp på henne.

Nu har det blivit lite ordning på matte för hon ger oss inte bara det gamla vanliga när alla är med utan vi får egen tid också. Sånt gillas.

Doriz har varit på en alldeles egen promenad innehållande lite träning av av att jaga kråka   träna lydnad och träffa Solo med matte och husse alldeles själv.

Malin har varit på egen träning av markeringsövningar i skogen och passade på slutet på att testa sin mattes kondition och förmåga till röstresurser.

Och vi kan väl säga så här att markeringsförmågan var det inte ngt fel på och mattes kondition (åtminstone just då) var det inget fel på och inte heller mattes röstresurser.   Hon är rätt duktig på att skrika vill jag lova. Ja matte alltså.

Sen har Doriz varit på egen träning igen på klubben där vi körde igenom hela lydnadsklass I vilket gick riktigt bra. Meningen var att vi skulle ha startat på CUPEN men se mattes språngmarsch efter jagandes Malin gjorde att hon inte kunde. Trasig kropp får man väl säga men vi jobbar på det.

I går var vi alla ute på en ngt annorlunda skogspromenad. Doriz fick vara lös men se småtjejerna fick gå i koppel vilket inte var så fruktansvärt kul men nyttigt för dom i alla fall.

I morgon skall Malin och matte eventuellt åka till Gävletrakten för att kika på Springerklubbens jaktprov. Allt beror på vädret och mattes något motsträviga kropp. Men oavsett om vi kommer eller inte så önskar vi alla som skall starta LYCKA TILL!!!!!