Och för er som inte vet vad som händer då så växer det horn på små änglar vid knappt nio månaders åldern.   

Nej då ingen större fara men nu tyckte ju matten och trodde förr all del att nu var hon stor och behöver inte åka i bur i bilen längre utan kan få sitta med de övriga hundarna. Nu när man blivit stor.

Och jodå det har fungerat bra hela tiden men nu var det visst dags att bli ett litet monster vilket matte inte uppmärksammat tidigare. I går upptäckte matten att det hon trodde var ett mysigt lägga nosen i nacken på matte när hon kör bil egentligen var: Tugga lite försiktigt på bilbältet. Jag hörde nog hur det smackade bak i bilen nära mitt öra och vad får jag se när jag tittar till om inte en liten fröken som tuggar bilbälte.   OGILLAS av matte så idag har buren flyttat tillbaka in i bilen och där får hon vara ett tag till minsann. Trasiga bälten är alltför dyrt för att matte skall tillåta sådana tilltag.

Nej bur är bra ibland faktiskt även om de två äldre damerna får lite mindre plats i bilen. Men men det får väl vara så då.

Finns det någon därute i cyberrymden som kan tala om för vår matte att man måste inte göra allt på en gång. I tisdags fick hon ju sin efterlängtade motionscykel, och jo hon har använt den FLITIGT!!!!!!!!!

Om vi får säga vad vi tycker så kaaaaanske hon skulle ta det lite lugnt och inte använde den varje dag sedan hon fick den för idag kan hon knappt gå och har så ont så hon bara gråtit nästan hela dagen.

Dessutom tappade hon träningslusten så där bara ändå av någon oförklarlig anledning anser vi. Men det kanke beror på att hon har ont i varenda muskel i  hela kroppen. Tur i alla fall att det värsta kom efter lunchen så vi fick vår dagliga motion innan. Och ikväll har vi tränat apportering vilket vi iofs gör ganska ofta. Matten kände sig tvingad och samlade ihop sig och kunde faktiskt träna riktigt länge med oss.

Men nu har matten lagt in en liten svårare apport som känns jättekonstigt i munnen tycker Wilja. Den är blank , den är hård och den låter när matte rullar den på golvet. Så vi satt på en fäll och vad matte ville var att jag kulle plocka upp den i munnen och som belöning fick jag små bitar av torkad vom. Skitgott vill jag lova för det var svårt att koncentrera sig på apporten när det goda låg på bordet bredvid.. Men men 2 ggr tog jag den i munnen och matte blev jätteglad för det.

Sen övergick vi till träapporten, spårpinnar och minidummies som är klart roligast och då fick jag skinka minsann.

Mamma Malin och mormor Doriz kan ju det här med apportering och Malin gör det mer än gärna hur många gånger som helst. Ja i det stora hela har det för oss fyrbenta varit en ganska givande dag, det gäller att inte bry sig om att matten är ledsen för det är inte oss hon är arg eller ledsen på. Så nu skall vi nog se till att hon släpar sig i säng eftersom hon vaknade av värk klockan 03.15 och gick upp då.

Ha det bäst

Häromdagen var det någon som skrev till min matte att jag skulle bli champinjon. Men matte säger att hon har absolut inte den ambitionen att komma till elit i någon som helst disciplin inom hundtävling.

Fast faktiskt tro det eller ej så är jag redan champinjon i grenen "lura matte till att fjäska för hunden med maten"   

Fast det värsta eller kanske tråkigaste med den tävlingen är att man får sjutton inget pris inte. Nej då bara skittråkig hundmat som hon pinar i en stackars liten flicka som mig. Oj nu skriker hon min matte, hon skricker att jag ljuger för maten är både omväxlande och god. Ja ja tycker hon ja och då undrar jag ju bara en sak. Varför äter hon den inte själv??? Jag bara frågar alltså. Om jag fick bestämma så kunde vi byta för mattes mat luktar mkt godare och smakar säkert alldeles underbart gott. Men nää då inte bjuder hon på den inte. Jo förresten köttbullar får jag när vi tränar och det är gott men alldeles för lite och för få. Matte fick skäll i söndags för att hon bara tagit med sig 5 köttbullar på sökträningen. Men vem sjutton har tid att äta köttbullar när man jobbar med sök, inte lilla jag i alla fall. Men vet ni det där med sök var riktigt skojigt för man fick springa jättemycket flera ggr ut och leta rätt på folk, som gått bort sig i skogen. Men dom var lite konstiga för trots att jag hittade dom flera ggr så följde dom inte med mig till matte som då hade talat om för dom vart dom var utan dom försvann och tappade bort sig till ett nytt ställe. Mysko det där med borttappade människor tycker jag.

Däremot tränar jag väldigt ofta på att hitta borttappade saker i skogen och dom följer med mig till matte varenda gång. Kan iofs bero på att dom kan jag bära till matte det är lite svårare med fullvuxna personer. Och jag tror inte dom skulle bli så glada om jag försökte faktiskt.

I dag har jag i alla fall badad vid hundbadet och det hade kunnat sluta med att matte också hade fått bada åtminstone sina ben. Men envis som jag är så fixade jag det och tog mig in till land alldeles utan hjälp. Men matten blev lite skraj där och det kan hon gott ha för ibland tycker jag att hon är lite tjatig åtminstone vad gäller maten.

Men hon sa att i morgon skall hon och jag åka själv med flytväst och bada Jag återkommer efter det äventyret.

Morsning!!!!

Det är inte alltid lätt att inte ha för bråttom med en lättlärd hund.

I onsdagskväll var vi ju på kurs Wilja och jag och det mesta gick alldeles utmärkt (som vanligt). Jo jag vet nu skryter jag och egentligen gillar jag inte det men vad sjutton skall man göra när man bara vill bubbla över om sin duktiga 7 månaders valp.

Som ni säkert alla som läst denna blogg så bara älskar jag denna hund. Det finns så mycket i henne och ändå är hon vid träning så oerhört följsam och lättlärd. Ja ja för att återgå till det jag tänkte berätta om då. Till saken heter det visst.

Uppletande var grejen som inte alls fungerade i onsdagskväll. Nu har jag mina teorier om det men det tar vi inte här och nu för det är bara teorier och kan inte bevisas.

Så torsdag morgon satt jag vid datorn och funderade på om jag inte borde träna lite uppletande någonstans. Hade väl inte mer än tänkt tanken så ringer Thomas och undrar om jag skall med och träna uppletande. SJÄLVKLART var svaret Jag kommer. Tog med mig en röd vante som hon inte haft som leksak MEN kompisen till den har hon i hundgården, vilket kanske är förklaringen till att den saken ville hon absolut inte hämta alls.

Så vi lånade Baxas grejer och med målbildsträning så fungerade det alldeles utmärkt trots att matte ramlade raklång i skogen (vilket enligt Wilja var skitskoj) Men hon hämtade grejerna gång på gång tills jag testade med den röda handsken och Tji fick jag även denna gången. Fast eftersom jag inte litade på att hon skulle sitta kvar alldeles själv när jag kopplade loss henne så blev skicken inte alls som jag vill ha det. Svårt att ha hund på vänstersida hålla i halsbandet med högerhanden och peka med vänsterhand/arm.

Men men kraven skall höjas så det gjorde vi idag. Första skicket målbildsträning Hon fick kopplad följa med mig ut där jag la grejen Glasögonfodral Funkade klockrent och då skärpte jag till kravet satt henne på sitt stanna kvar gick ut ca. 5 meter och lade ner grejen plånbok med strumpa runt. Gick tillbaka riktade in henne och skickade KLOCKRENT!!!!!!

Då undrar ju vän av ordning varför jag böt plats och gjorde det 1 gång till vilket resulterade i fiasko. Visst leta gjorde hon men inte efter någon löjlig plånbok med strumpa och eftersom hon än inte har lärt sig prata så kunde hon inte berätta vad det var hon letade efter. Matte misstänker ev. hare eller nåt vilt djur men men jag vet inte. Varför skall jag ha så jäkla bråttom att skärpa till kraven?????? Jo visst det börjar bli dags men jag kan väl lugna mig och inte överarbeta när ngt nytt lärs in. Så nu backar vi tillbaka lite och i morgon skall vi kanske vara med på spårträning och på söndag sök Men vi får se hur hon är efter morgondagen om hon kan fokucera om och om matten kan inse att hon är bara 7 månader. Men vi har kul när vi tränar och fröken tål mer än vad matte tror och en gång är ingen gång Börja om och gör rätt så blir det bra det här. Hunden är det inget fel på det är värre med matten.

Varning utfärdas till alla hundar i Östhammars Närhet.

Det står en massa fula gubbar i skogen vid Brukshundsklubben och det enda dom gör är att skrämma små söta flickor som mig.

Helt ovetandes kommer man där och går i skogen. STOPP säger matte nu ljuger du igen GÅR är fel ord för det jag gör säger hon utan närmare bestämt springer allt vad benen bär. Ja okej då om vi nu skall vara petiga och märka ord så erkänner jag väl då. Jag springer där i skogen när jag helt plötsligt är omringad av en massa fula gubbar med läskiga ögon och dom bara står där mitt i skogen. Säger ingenting och dessutom har dom bara överkropp och huvud. Och förbaskat dålig klädsmak har dom också Det heter kamoflage säger matte. Ja ja strunt samma fult är det i alla fall tycker jag. När jag gick igenom de två som stod närmast varandra så gick jag faktiskt och matte håller med denna gång. Snabbt sprang jag till matte som var på efterkälken (Hon går) Men vet ni vad den galna tanten gör??????   

Jo hon går fram och pratar med Kalle Persson som är mycket oartig för trots att hon bjuder honom på en levergodis så svarar han inte. VILKEN TYP VA!!!!!    För att han skulle bli lite vänliga  ( jag tror han frös lite där i skogen) Så försökte jag pussa på honom men se det fick jag inte men jag fick nosa lite på han och det var en konstig en för han luktade nästan inte alls och då vart jag ju tvungen att kolla om någon av alla gubbarna luktade Men NÄÄÄÄ inte en enda.

Men nu vet ni i alla fall att på klubben står det en massa fula gubbar uppe i skogen. Matte säger att det skall vara mentaltest där på lördag så dom skall stå kvar och skrämma flera andra hundar hela den dagen. Oj oj dom får det inte lätt. Jag kan tala om att fick jag skulle jag apportera bort dom allihop så slapp andra hundar bli skrämda.

Fast om sanningen skall fram så NEJ dom var inte så läskiga när jag väl kom på vad det var. Mors på er nu skall jag sova för det har varit en hård dag för en liten flicka som även tränat uppletande, provat tjänstetecken. Men dom hade inget som passade en liten brud som mig. Så matte får nog sy ett till lilla mig.

I morse tog jag med mig den yngsta förmågan ut i skogen Först släppte jag henne på fotbollsplan neranför där jag bor. (Det är en yttepytte liten plan Med högt gräs och hallonsnår vid sidorna.

Hade med mig visselpipan och 1 dummie samt lite godis. Hon har aldrig blivit tränad på inkallningssignalen på pipa förr och visselpipa på sitt har vi tränat 1 enda gång. Men herregud vilken pärla jag har. Satte sig på sittsignal, hämtade dummien och levererade trots störning av björktrastar i hallonsnåren. Kom på inkallningssignal = 2 visslingar i pipan. Senare kopplade jag henne och vi gick till skogen där hon återigen släpptes lös och vi tränade gå in i snår av höga ormbunkar och lite skog samt hallonsnår. Satte sig varje gång på sittsignal (okej får erkänna att jag även använde handtecken ibland) Kom alla gånger på inkallningssignal och apporterade dummien med glädje varje gång. När vi nästan hade gått skogsstigen klart så stoppade jag henne med sittsignal vid vägen kanske 7 meter från mig sa stanna och det lilla underverket satt och väntade tills jag kom fram.   Matte blir så lycklig. Om jag skall klaga på något hos den hunden så är det att hon går inte så stort som jag skulle vilja men det kommer nog. Hennes mamma kan ju lära henne annars.   

NÄPP så kul skall vi inte ha nu skall hon tränas ensam utan sin mamma och än så länge är jag mer än nöjd med mitt lilla hjärta. Men så var det ju detta med pengar som behövs för att få hjälp med träningen. Skulle vilja träna tävlingslydnad för privatinstruktör och jag vet precis vem. Men sådana är inte gratis direkt. Sen skulle jag vilja träna jaktbiten med en annan och jag vet även där vem jag skulle vilja träna för. Inte heller hon är gratis. Kan man bli sponsrad tror ni?? INTE TROLIGT!!!! Ja ja det löser sig väl så småningom med både det ena och det andra Lydnaden kan jag ju träna själv svårare med jaktbiten. Jag får väl fånga några skator som det vimlar av här och bygga ett hägn åt dom   Nej skämt åsido men denna träningen kommer jag att leva länge på.

Vissa dagar är bättre än andra vad gäller hundträning, och igår var en sådan dag. Tjejerna var med ut på klubben när jag skulle jobba och före så blev det tid för lite röj och spring i hagen. Det är så skönt att kunna släppa dom där kasta en boll eller något och sen springer dom och rusar runt som tokar. Ja inte damen Doriz då hon letar mest godis och ställer gärna upp på lite lydnadsträning för en kvarts minifrolic. Lilla <3 Men radarparet Malin och Wilja dom röjer dom med en snörboll eller en kamptrasa jagar varandra Ja eller rättare sagt Wilja jagar morsan som än så länge är liiiiite snabbare till grejen jag kastar  Eller så har hon fortfarande pondusen att säga DEN ÄR MIN fast helt ljudlöst då. Ja ja vem bryr sig om hur och varför hon alltid är först. Huvudsaken är ju att dom har roligt. Och det har dom.

När jag sedan hade jobbat klart tränade jag med allesammans lite lydnadsträning och lite apporteringsträning. Och då fick jag dagens första goa skratt vilket blev flera stycken faktiskt. Så fort jag belönade Malin med snörbollen jagade hon ifatt den, skenade in i agilityhagen gjorde ett ärevarv och kom sen till mig för lite kamp. Nästa gång efter väl utfört moment och kast av snörbollen upprepades samma sak Jagade ifatt den, in i hagen 1 ärevarv och tillbaka för lite kamp. 3 ggr på raken hände det. Vad skall man göra annat än skratta    Sen beslöt jag mig att gå den rundan vi har i skogen med olika moment på lappar på träden som sitt, inkallning gå fint i koppel ( där blev det svårt eftersom jag hade bestämt mig för att ha henne lös.) För er som inte läst min blogg på länge så är Malin min lilla jaktidiot. Har knappt gått att släppa lös utan att hon stuckit som en oljad blixt och jagat. Inte om man haft något för sig som att låta henne apportera kottar eller något sånt men så fort man inte haft fokus på liten Malin så vips har hon varit borta och då lååååååååångt borta. Nu gick hon lös hela promenaden utom just vid skylten gå fint i koppel, och uppförde sig som om hon aldrig någonsin tänkt tanken att gå ifrån sin matte. Mattes min var som sådan.  

Sen åkte vi hem och alla fick ett rejält benmål till lunch(eftermiddagsmål) eftersom Wilja skulle på slyngelkurs på kvällen och kvällsmålet skulle bli senare så blev det ett rejält mål med ben.

Ja och så tar vi då och berättar om slyngelkursen då. Som dom som läst här förr så kanske ni förstått att jag är ganska rejält nöjd med min lilla fröken. Det finns så mkt bra i henne det gäller bara att förvalta det rätt och inte dämpa den farten och den glädjen hon besitter utan komma ihåg att hon faktiskt bara är 6 månader. Åkte dit tidigt släppte henne lös på samma runda som Malin och jag gått kring lunch och hon sprang hon stannade och nosade både här och där, men hade fullständig koll på var jag var. Kallade in ett flertal gånger och hon kom varje gång i full galopp, fick en klapp och sen iväg igen. Vad jag var ute efter var att varva ur henne lite.

Först hade vi lite teori och presentation av oss och vad vi gjort tidigare med hunden. Sen ut på planen för lite övningar sitta snyggt vid sidan, kunna gå snyggt i koppel och ha kontakt lite ligg och inkallning samt sitt stanna kvar. Vad hon inte kan än är sitta kvar själv för en inkallning utan att någon håller i men det har vi inte tränat på heller. Det får väl bli veckans träning för det andra är hon jätteduktig på. Däremot är hon så himla glad när vi skall göra något så säger jag Wilja så hoppar hon gärna upp på mig med frambenen men det var ju inte riktigt meningen men än så länge tänker jag inte bråka om det alltför mycket. Men matte åkte i alla fall hem med ett stort leende på läpparna. Så igår var en bra dag så även i förrgår så det tar sig. Jag har nog kommit på att egentligen (trots att jag har mera ont) så gillar jag hösten bättre än en supervarm sommar. Men det är klart det är inte många höstar som är som denna varit hittills. Helt underbar är den.

Tänk vad jag är urusel på att skriva i min blogg. Man kan ju tro att inget händer, men så är inte fallet alls.

På människofronten måste jag väl tyvärr erkänna att upp på Kebnekaises topp kom inte jag i år på grund av en strejkande kropp. Däremot kom mitt yngsta barnbarn inte ens fyllda 9 år upp hela vägen tillsammans med sin pappa.
Farmors bästa Maja. Och veckan efter besteg hennes bror Galdöpiggen i Norge tillsammans med sin pappa och ett bonussyskon också under 9 år. Jag är störtimpad av dom allesammans och önskar så att jag kunde göra ngt sådant men kroppen säger ifrån och då blir det ju bara en pina att ens försöka Och inte blir det roligt för någon. Allra minst för de som måste höra gnället ;-)

På hundfronten så har vi tränat lite simning med allesammans Det har ju varit störtvarmt i Juli så mkt mera har man knappt orkat. Ngt spår med Wilja har det blivit och apporteringsträning med allesammans. Dom är riktigt duktiga på apportering faktiskt. Vad gäller spår så tänker jag inte orda så mycket om hur fantastiskt duktig Wilja är både på personspår och blodspår. Men fortsätter det så här så skall ni se att viltspåret klarar hon galant och det är bara väldans synd att hon är född i februari och inte får starta förren 24 november. Och vem vet det kanske är snö på marken då och sen ligger väl skiten till maj eller nått. :-( Jag vill starta snart för hon är oerhört spårnoga och fokucerad. Som jag sagt förrut så är det tur att hon har 1 fel Bristande matlust för annars vore hon perfekt Ja åtminstone arbetsmässigt och mentalt. Exteriören och pälsmängden = avsaknad av en del päls lämnar en del att önska om man vill ställa ut men för mig är det andra viktigare.