Nej då skämt å sido fastr det var vad jag sa till viltspårsdomaren under spåret. En spaniel har så mycket annat för sig än att bara spåra.

Man kan bada lite, kolla in fåglar som lyfter, kolla in bilar som åker förbi och dessutom pratar straxt utanför spåret. Ja bilarna pratar naturligtvis inte, men folket som åker i dom.

Mycket kan man syssla med under tiden man spårar minsann, men heter man Mallenuttan eller Duracellen Ellen så fixar man ett första pris trots allt.

Och skottet triggade definitivt en liten Malin och då vet jag inte om det behagliga utmärkta spårtempot var så behagligt för matte i alla fall.

Men vi grejade det så nu är det bara 2 kvar till championatet. Vi får väl se hur mattes kropp mår på lördag om vi försöker fixa det i år eller om vi väntar till nästa år.

Den som lever får se men glad och nöjd är jag trots allt.   Och trött och jag tror att även hunden är lite trött, men det brukar gå fort över.