I går fick Malin ett nytt namn.

Duracellen Ellen. Ni som sett henne förstår varför och för er som inte gjort det så kan ni vara glada för det.

Hon går och går och går utomhus och oavbrutet hur länge som helst, men det bästa av allt är att inomhus stoppar hon in sig i uppladdaren och rechargar sig själv.

Och det är ju en himla tur för annars skulle man inte stå ut om det var samma fart inne som ute.

Jag kan summera det med att skulle jag hela tiden titta på henne skulle jag ständigt vara trött.

Men trots det så bara älskar jag denna lilla cellen-ellen.

Duracellen-Ellen har idag blivit  mamma. Än så länge har jag inte hittat valparna men efter flera dagar där hon bara knappt tittat åt mat på morgonen så bäddade hon ner sig under två filtar i Biabädden i hallen och sen åt hon i alla fall upp allt till kvällen.

Åh vad jag önskade att kameran hade fungerat så jag hade kunnat visa ett kort på när hon låg nerbäddad under filtarna. Så söt men batteriet på kameran var tomt. :-(